echelon

Bakom ratten på en relativt ny Volvo V70, på mataffärer mellan kl 15-17, på oversize-avdelningen inne på KappAhl, ute på promenad med hunden, en snabbis inne på Systembolaget en lördag förmiddag, på caféen med sina vänninor och pimplar kaffedrycker med lättare förtäring och de kan till och med vistas på uteställen där majoriteten av personerna i lokalen är mellan 18 och 25 år. Jag syftar nu på mammor med 40-årskris. De osäkra kvinnorna med ständig rädsla för att bli tjockare och rynkigare. Man skulle kunna göra det enkelt och dela upp dem i två grupper.

Suck-mammorna
Uppvaknandet sköter den gamla klockradion från det ljuva 80-talet. Den skriker ut Mix Megapols totalt värdelösa morgonskrikprogram. Mammorna gör frukost åt sin möjliga man och barnen. Varje dag ser likadan ut och de klagar över ryggont och kladdiga köksgolv med inslag av grus från hallen. De är väldigt duktiga att hålla reda på tider som när soptunnorna skall ställas ut för tömmning, när sotaren ska komma och vilken dag alla barnens kusiner fyller år.
Klädseln är extremt smaklös och består av ett par jeans med samma modell och passform som de haft de senaste 15 åren (som även har en lite söt blombrodering på bakfickorna), en billig topp från KappAhl och strumpor med figurer som Ior eller Tiger på vristerna. Frisyren är matt och tråkig. Den består oftast av en mittbena eller kortklipp för att underlätta tillfixandet efter duschen. De går heller aldrig ut på några större tillställningar . Undantaget är om det är en nära släktings heltals-kalas, bröllop, begravning, konfirmation eller student. När helgen kommer så kryper de ner i den alltför nedsuttna soffan/fåtöljen med ett glas vin och Euroshoppers jordnötter till spänningen och mystiken i Morden i Midsummer och kanske någon romantisk kärlekskomedi. På söndagarna kommer ångesten över kommande veckan och klagar extra mycket över sina överdrivet kurviga kroppar och önskar i tysthet att de någon gång får ha ett erotiskt sex med Harrison Ford.


Café-mammorna
Smink, kläder från Gina tricot eller H&M och halvhöga klackskor. Detta är några av sakerna som dessa 40-årskrisare till mammor införskaffar sig för att gömma sin kris i. Många gör allt för att verka yngre än vad de är, vilket bara är pinsamt för att det lyser igenom. En sak som är bra är ju att bli bästis med sin tonårsdotter. Hon är ju ung och medveten om vad som är inne. Mammorna och döttrarna blir som syskon och det nästan doftar incest när de vandrar på stan med sina pappersshoppingpåsar. Mammorna har vänninor som befinner sig i samma kris och som därför är exakt likadana.
På helgerna kan de synas till på caféer och dricka antingen vanligt kaffe, eller så lyxar dem till det med en Caffe Latte-liknande dryck och ska det ätas blir det en macka med mycket sallad och kanske ost. Mammorna diskuterar andra mammor, kläder och mycket annat ovesäntligt. Kvällen börjar närma sig och förfesten är igång i någon av mammornas lägenhet. X-ider och rött vin klunkas flitigt och toppas med Level-cigaretter och Bruce Springsten. Sen bär det av till krogen. Där dansas det med vänninorna, de äldsta männen med begynnande ölmage och flörtas hejvilt med yngre killar och café-mammorna hoppas innerligt att småpojkarna betraktar dem som milfar*. Dessa mammor är oftast stora i käften och har dåliga argument som till och med en 5-åring kan säga emot och ha rätt.


Lev livet innan ni bli 40 år. Sedan är det kört!

Jag vet att de aldrig kommer att kunna förgöras utan massmordens, diktaturens eller ihjälgasningens hjälp, men jag kan inte låta bli att låta bägaren rinna över av irritation över dessa tjejhelveten.

Ett tjejhelvete är en tjej som verkligen har prentat in i sin mode-och-reklamfyllda-mobilstrålningsskadade tonårshjärna att hon är riktigt jävla speciell. En unik gummza av bästa sort. I deras bloggar, som jag förövrigt har studerat mer och mer på sistone, kan du läsa lite smink- och modetips (som de säkerligen har hämtat omedvetet från en veckotidning eller ett försök till modeprogram på Kanal 5), hur deras dag har varit, vad de ska äta och sist men inte minst deras förklaring till alla deras 12 läsare om hur unika och värdefulla de är som människor. Jag ska vara ärlig och måste säga att jag skäms så mycket att varje gång jag läser något liknande på en tjejhelvetesblogg så ååh-ar jag till och slår i databordet.
"Du är unik!" Ja, precis lilla tjej. Du är unik precis som ALLA andra. Varför ska man vara glad över att man är precis som alla andra? De lägger upp minsta lilla vara de konsumerar och informerar mer än gärna om priser och butik.
Man kan känna igen ett tjejhelvete enbart genom att beskåda deras bilder. De är totalt kontrasttrasiga. Med en brunhet som inte ens en mästare i solarium skulle kunna fixa och kläder i färger som inte säljs på vanliga klädbutiker i Sverige, så har bilderna blivit sönderfixade med kontrastverktyget. Antingen så har dessa utséendefixerade tjejer som är extremt rädda för att se det minsta blek ut, skickat bilden till en kille de raggat upp på någon proper ungdomscommunity, givit ut sin msn och bett honom att fixa bilderna snyggt, eller så har de ett b-bildprogram som följde med mobilen och som enbart finns på ryskengelska. Jag har lagt ut ett exempel på en sådan bild här nedan.
Dessa tjejer får min vardag att te sig mer hatiskt än vanligtvis. Visserligen tackar jag er för all min inspiration jag får genom mitt hat gentemot er, men även så blir jag less. För ni förökar er verkligen likt dagsländor. Jag ryser.



Det är min lillasyster Bosse som har fått ställa upp som exempel. Men en del av anledningen till att jag valde hennes bilder är att hon ett aningens, aningens, aningens tjejhelvete vissa stunder. Och hennes bildmappar består av mycket bisarra bilder där hon och hennes vänner och bekanta liknar tjejhelveten enbart till utséendet under cirka en 60-dels sekund. Tack Bosse med vänner. Jag hoppas ni förstår mig angående bilderna.

Socker är en krydda som får saker att smaka. Det är lika självklart som att två Xider får en femtonårig tjej att tro att hon kommer decka. Socker är energigivande och framförallt välsmakande. Du kan även bli fet vid överdosering av socker. Därmed vill jag presentera dagens ämne. Ett ämne som är emot socker och som enbart ska framstå som "bra" för oss människor. Nämligen: Lightprodukter.
När jag var runt sex år och fikade hos min farmor fick jag jämt Fun Light-saft med apelsinsmak. Liten som jag var förstod jag inte vad light stod för, utan drack och grimaserade. Det smakade ju för fan bensin och såg ut som vätska från en nyss urinerande och vätsketom äldre dam. Saftsmaken ska vara söt och kanske en aningens sliskig. Men denna vidervärdiga saft smakade enbart beskt.
Och allt eftersom åren har gått så kan jag enbart beskåda mängder av "Mindre socker-reklamer". Vad är grejen? Det pinsammaste är de totala idioterna som går på detta hyckleri och konsumerar lightprodukter. Trendvetande tjejer mellan 15 och 20 år är några av offren. Efter cirka två timmar på stan gåendes i högklackat, Fornarina-jeans och 149 kronors-handväskor från H&M, så är de stackars flickorna helt utslagna och vill fika. Men vad ska de fika? Socker är fett och då blir man fet. De väljer då en grovbrödsmacka med mängder av två dagar gammal sallad och för att sedan "festa till det" lite så köper de till en läsk. Men icke en vanlig läsk, utan en Coca Cola Light. Sen kommer vi till offren nummer två på listan. Mammorna. De förståndiga mammorna som inte kan annat än bli lurade av medierna. Men gynnar det verkligen familjen?  De lite halvt överviktiga mammorna vill ju såklart inte att deras barn ska få samma hemska kropp som dem. Och för att förhindra detta så fylls skafferiet och kylskåpet med exempelvis lätt, eller i värsta fall, minimjölk. Även safter med lightstämplar, äckligt mycket frukt, lightläsker och lightchips med 40% mindre fett till lördagens mys framför en actionkomedi från 1998.

Jag har precis ätit upp min mangoglass och ska fortsätta smutta i mig doser av mitt rosévin utblandat med vanlig, sockerfylld saft. Och jag njuter likt en 145 kilos pojke som precis fått in sin beställning på dubbla Big Mac & CO med några tillhörande cheeseburgare. Socker är njutning och jag HATAR light.

Socker gör dig vacker och välmående.

"Talesman och ombudsman. Jag har varit tjej i 17 år och 8 månader. Lite mer också. Den 16 september fyller jag 18 år och har önskat mig lösvikts-te, nya strumpor och ett liv som en person med det manliga könet. Det var visst något nytt och jag kände för att testa det.

Så alltså, dagen efter min födelsedag kommer jag att vakna upp med mörkare röst, kalsonger, morgonstånd och håriga ben. Vad kommer jag tänka och vad ska jag göra som en man resten av mitt liv? Det första jag ska göra är att gå på toa. Sen duscha. Jag vill granska min nya manskropp i en helkroppsspegel. Hur kommer det se ut och hur stor "dick" kommer jag ha?

För tjejer är det tydligen ganska viktigt med stor "dick" och är alltid ett aktuellt samtalsämne under tjejkvällen. Kläderna kommer nog att ligga på golvet nedanför sängen när jag kommer tillbaka från toan, men strumporna ligger troligtvis i sängen. Vilken blir min klädstil?

Mycket färger och mönster. Stuprörsjeans, en gul skjorta och någon utstickande slips.

Sen ska jag ha 70-tals glasögon. Herregud! Folk kommer tro att jag är bög. Kanske.

Skolan kommer jag att sköta så gott det går och som kille tänker jag börja träna. Springa och möjligtvis börja gymma. När helgen kommer blir jag sprallig och oftast full, men då är jag lagom full. Jag kommer att vara tjejernas favorit. I alla fall en utav dom. Med min charm, mitt snygga ruffsiga hår och min goda vana att ta på bröst, så faller brudarna pladask för mig.

Jag älskar bröst! På en fest kommer jag träffa en relativt söt tjej. Vi blir kåta och hånglar på ett lugnt sätt. Lite blött. Men tänk om hon vill knulla med mig? Som tjej är det väl ganska enkelt. Tänk om jag inte får upp "dicken"? I början av mitt liv som man kommer jag använda händer och fingrar. Dra fingret alldeles innanför byxkanten. Det borde brudarna gilla.

Men känslorna då? Som kille vill jag kunna gråta och visa känslor som tjejer gör. Jobbet är det tydligen inget större problem med. Jag är ju av det manliga könet snart. När det är dags för jobb ska jag jobba på en reklambyrå eller på verkstad.

Världens bästa morfar! Det är jag det. Eller jag kommer att bli det.

"- Morfar, kan inte du berätta om när du var i Frankrike och fotograferade transvestiter?"
Nu är det den 15 september och klockan slog nyss 22.30. Jag står naken en sista gång framför spegeln med kvinnokropp. Tar på brösten. Fan vad jag kommer att sakna dem.
Farväl kvinnoproblem och välkommen ombudsman!"


Jag borde bli poet. Eller man. /S

Lägg ner alla jävla fitt-festivaler tack och börja med något bra istället.
Knark = Bajs? Nej jag tror fan inte det. Festival = BAJS där är sanningen!
Ni går inte ens på era favoritband utan sitter hellre i era trasiga-kläder-som-jag-haft-sönder-på-flit på campingområdet och tvingar i er äcklig budgetöl och förtär kall ravioli eller hårda nudlar. Någon knullar dåligt i ett tält några meter bort och majoriteten av alla folk bär Converse. Nackdelarna med festivaler kan hålla på i all evighet. Och alla bilder är ju väldigt roliga att se på. Öl, halvkonstiga kläder och någon ful min. Om och om och om igen...................
Fy fittans vad äckligt!

"Alla alkoholister lever på gatan!" eller "Är man emo så skär man sig och har svarta kläder!"

Jag älskar fördomar! Att döma folk utifrån vad majoriteten i samhället tror är så jävla
roligt. Att sitta och diskutera tillexempel vad feminister gör på dagarna och hur de
lever och ser ut. Det är kul, men egentligen vet jag att det inte stämmer till 100%.
Allt är överdrivet. Precis som i vilken jävla veckotidning för tjejer som helst.
Men det är återigen kul!
Några fördomar som jag har och har haft många år. Är jag ensam?

                      Alkoholister Det absolut första som ploppar upp i mitt huvud när jag hör
ordet "alkoholist" är en igenväxt man med trasiga kläder, bruna tänder, tanig kropp
och i handen håller han en spritflaska med T-Röd som han varsamt har silat genom
en limpa. De bor på Stockholms gator och på vintrarna sover de i trapphus och
använder torgvantar. Jag kan väl inte vara den enda med den bilden i huvudet?

                      Emos Randiga strumpbyxor (gärna i någon neonfärg och svart),
spretig kjol, bandtröja, Converse och en massa armband i olika färger. Det är vad de
har på sig. En piercing sitter inte fel och håret är påkostat med olika färger även där.
Konstiga luggar som är alldeles för långa och spretigt hår bombat med hårspray.
Musiken de lyssnar på dagligen i sin iPod nanlo är lite skrikig med "djupa" texter om
döden och kärlek. Ofta läggs texterna ut på Bilddagboken i kursiv text tillsammans
med en bild på bandet. Alla skär inte sig själva, men många. Pappas engångsrak-
hyvlar minskar drastiskt och de göms längst in i garderoben. Med några skärsår på
armarna går de till skolan, men väl där går de inte på lektionerna. De äter inte riktig
mat, men Coca Cola, choklad och lösgodis från Konsum går bra att proppa i sig.
På fritiden "flummar" de med sina vänner, tar kort i fågelperspektiv med ena handen
för munnen och uppspärrade ögon. När de kommer hem lägger de ut bilderna på
alla deras communitys och skriver texter som "Söwtnows" eller "Hihi lewkte liwte idag!"

Feminister I mitt huvud är feminister tjejer med hår under armarna, uttöjda hål i öronen, piercings, möjligen har de välskötta dreads eller rakade på huvudet och är väldigt politiskt intresserade. Många är homosexuella och ogillar starkt män. Rättvisemärkta kläder/väskor och KRAV-märkt mat är ett måste! De är nämligen vegetarianer och bor i ett hus i utkanten av allt där de odlar egna grönsaker i ett litet land. När de inte delar ut gula blad om jämställdhet på festivaler, gatufester etc. så sitter de i skräddarställning på backen, kanske röker de och planerar inför den bohemiska Frankrikeresan. På kvällarna tänder de ljus, lyssnar på P1 och äter linsgryta med egenodlad sallad. De jobbar antingen på en ladugård eller i någon liten fabrik där de gör samma saker hela dagarna för låg lön. Eftersom de älskar naturen så tänker de på miljön och cyklar till jobbet och affären. Kläderna består av ett par mossgröna linnebyxor, ett vanligt svart linne och sandaler från när pappa var ung.
På vintern åker raggsockorna fram.

Det är såhär jag tänker. Jag lever på fördomar och jag älskar det! /Sofie

Hur fan skriver svenska folket?
Jag gissar på att genomsnittsbetyget i svenska är IG..

Vart jag än vänder mig i samhället så nog fan finns de där. Överallt!
De där äckliga särade orden som SKA sitta ihop. Särskrivningarna!
(Eller som de flesta skulle ha skrivit: "sär skrivningarna")

Det absolut vanligaste ordet som ni särskriver med är jätte.

Jätte bra, jätte söt, jätte fin, jätte ful osv osv. Jag kan hålla på i evigheter.

Det finns webbplatser där era särskrivna ord dominerar och frodas likt ogräs
i en halvt igenväxt rabatt.

Några exempel är LunarStorm, Bilddagboken och Playahead.
Där används även smileys flitigt som blandas med oförståeliga förkortningar
och bilder på översminkade F15 i fågelperspektiv eller med blixt framför spegeln.

Jag kan förstå om ni som inte gör annat än uppdaterar eran sida på bilddagboken
var tionde sekund särskriver. För ni får inte in annat i era huvuden än kommentarer
och bildtexter som innehåller just särskrivningar. Er förstår jag!

Men nu kommer jag till er "äkta livsbloggare". Ni som skriver vad ni gjort under
dagen och som gör allt för att verka smartare än vad ni är. Ni som tror att ni kan 
allt om livet bara för att ni en gång råkade bläddra förbi en dokumentär på SVT1 om växthuseffekten eller överkonsumtionen av kläder i världen, fast ni egentligen bara
skulle kolla på "Top Model".

Hur kan ni särskriva? Ni ska vara duktiga och ordentliga! Folk ska ju för fan kunna
läsa utan att behöva stanna upp och tänka: "Vänta nu.... as skönt med lov!?"

Det finns två bloggare som är två av de största och som jag kollar in ibland.

Nämligen: Kissie och Ungmamma15. De särskriver!!
Bara för att man är blond, blåst och liten så behöver man väl inte skriva dåligt?

/Sofie