Jag tror inte på Gud just nu!
Ett helvete.
Många tårar och för lite skratt.
Nu är det påsklov och det ska bli skönt. (Efter 5 veckors ledighet)
Jag kan inte påstå att saker och ting blivit bätre sen sist jag skrev.
Snarare tvärtom....
Jag trodde att det skulle bli lättare att komma igång på dagarna och
kanske inte bli så deppig om man fick folk runt om sig igen..
Men det visade sig vara fel. Det har blivit värre och jag har alltid en
sprängande huvudvärk runt 12-tiden på dagen. Tål inte folks prat och ljud.
Tål heller inte folk som säger emot och trycker ner mig på något vis.
Det blir helt enkelt för mycket och jag brister återigen i hopplöshetens bana.
Idag när jag kom hem för tidigt från skolan så la jag mig i soffan efter ett glas
vatten och en Ipren. Då kände jag bara: "Låt ingen komma och störa nu!
Jag har det så jävla tyst och skönt nu. Inga tankar, inga ljud och inget att bry sig i."
Allt var tyst och inget berörde mig. Fick svårt att andas. Det känns ibalnd som
om det slår lock för bröstet och strupen. Det trycker och hjärtat hamnar ur takt.
Men det är bara en känsla tror jag. Obehaglig dock.
Att bråka över sms och försöka förklara saker är det dummaste man kan göra!!
Jag får hjärtklappning och panikångest av sånt.... Speciellt om du bråkar med den
du älskar mest av allt och den som du är absolut mest rädd om!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu när jag mår såhär dåligt. Jag orkar inte med
er folk, men jag VILL orka med. Det måste ni fatta!
VILL men orkar inte!!!!
Det är ett helvete att inte kunna leva som man vill. För att man är sjuk.
Varje dag förstörs av det. Man känner inget, längtar inte och saknar inget!
Man känner sig tråkig och oduglig. Och jag är rädd. Rädd som ett jävla as.
Foto: Jag
Många tårar och för lite skratt.
Nu är det påsklov och det ska bli skönt. (Efter 5 veckors ledighet)
Jag kan inte påstå att saker och ting blivit bätre sen sist jag skrev.
Snarare tvärtom....
Jag trodde att det skulle bli lättare att komma igång på dagarna och
kanske inte bli så deppig om man fick folk runt om sig igen..
Men det visade sig vara fel. Det har blivit värre och jag har alltid en
sprängande huvudvärk runt 12-tiden på dagen. Tål inte folks prat och ljud.
Tål heller inte folk som säger emot och trycker ner mig på något vis.
Det blir helt enkelt för mycket och jag brister återigen i hopplöshetens bana.
Idag när jag kom hem för tidigt från skolan så la jag mig i soffan efter ett glas
vatten och en Ipren. Då kände jag bara: "Låt ingen komma och störa nu!
Jag har det så jävla tyst och skönt nu. Inga tankar, inga ljud och inget att bry sig i."
Allt var tyst och inget berörde mig. Fick svårt att andas. Det känns ibalnd som
om det slår lock för bröstet och strupen. Det trycker och hjärtat hamnar ur takt.
Men det är bara en känsla tror jag. Obehaglig dock.
Att bråka över sms och försöka förklara saker är det dummaste man kan göra!!
Jag får hjärtklappning och panikångest av sånt.... Speciellt om du bråkar med den
du älskar mest av allt och den som du är absolut mest rädd om!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu när jag mår såhär dåligt. Jag orkar inte med
er folk, men jag VILL orka med. Det måste ni fatta!
VILL men orkar inte!!!!
Det är ett helvete att inte kunna leva som man vill. För att man är sjuk.
Varje dag förstörs av det. Man känner inget, längtar inte och saknar inget!
Man känner sig tråkig och oduglig. Och jag är rädd. Rädd som ett jävla as.
Foto: Jag