Tjejhelvetesuppföljare
Jag vet att de aldrig kommer att kunna förgöras utan massmordens, diktaturens eller ihjälgasningens hjälp, men jag kan inte låta bli att låta bägaren rinna över av irritation över dessa tjejhelveten.
Ett tjejhelvete är en tjej som verkligen har prentat in i sin mode-och-reklamfyllda-mobilstrålningsskadade tonårshjärna att hon är riktigt jävla speciell. En unik gummza av bästa sort. I deras bloggar, som jag förövrigt har studerat mer och mer på sistone, kan du läsa lite smink- och modetips (som de säkerligen har hämtat omedvetet från en veckotidning eller ett försök till modeprogram på Kanal 5), hur deras dag har varit, vad de ska äta och sist men inte minst deras förklaring till alla deras 12 läsare om hur unika och värdefulla de är som människor. Jag ska vara ärlig och måste säga att jag skäms så mycket att varje gång jag läser något liknande på en tjejhelvetesblogg så ååh-ar jag till och slår i databordet.
"Du är unik!" Ja, precis lilla tjej. Du är unik precis som ALLA andra. Varför ska man vara glad över att man är precis som alla andra? De lägger upp minsta lilla vara de konsumerar och informerar mer än gärna om priser och butik.
Man kan känna igen ett tjejhelvete enbart genom att beskåda deras bilder. De är totalt kontrasttrasiga. Med en brunhet som inte ens en mästare i solarium skulle kunna fixa och kläder i färger som inte säljs på vanliga klädbutiker i Sverige, så har bilderna blivit sönderfixade med kontrastverktyget. Antingen så har dessa utséendefixerade tjejer som är extremt rädda för att se det minsta blek ut, skickat bilden till en kille de raggat upp på någon proper ungdomscommunity, givit ut sin msn och bett honom att fixa bilderna snyggt, eller så har de ett b-bildprogram som följde med mobilen och som enbart finns på ryskengelska. Jag har lagt ut ett exempel på en sådan bild här nedan.
Dessa tjejer får min vardag att te sig mer hatiskt än vanligtvis. Visserligen tackar jag er för all min inspiration jag får genom mitt hat gentemot er, men även så blir jag less. För ni förökar er verkligen likt dagsländor. Jag ryser. 
Det är min lillasyster Bosse som har fått ställa upp som exempel. Men en del av anledningen till att jag valde hennes bilder är att hon ett aningens, aningens, aningens tjejhelvete vissa stunder. Och hennes bildmappar består av mycket bisarra bilder där hon och hennes vänner och bekanta liknar tjejhelveten enbart till utséendet under cirka en 60-dels sekund. Tack Bosse med vänner. Jag hoppas ni förstår mig angående bilderna.
Småpengarna i handen tack!
Min tur närmar sig och jag känner mer och mer iver över att få betala. Jag lägger upp varorna på bandet och är vänlig genom att lägga upp en såndär här-slutar-mina-varor-pinne mellan mina saker och den som är bakom. Kassörska tvingar fram ett glatt hej och jag svarar henne likadant med ett leende som framkallar en aningens huvudvärk. När kassörskan pipit alla varor är det dags för beloppet och betalningen. Hon berättar glatt beloppet och jag plockar upp en hundring. När jag väntar på växeln står jag still och bara väntar. Det är sen det händer. Jag får tillbaka en femtiolapp och några småmynt, hon sträcker fram dem mot mig och till min fasa lägger hon pengarna fel i min hand. Först femtiolappen, kvittot och sedan småmynten ovan på alla de värdefulla små pappersarken som även kallas för pengar. Jag blir riktigt irriterad och bägaren rinner över!
Med en kö bakom mig där stressade tre barns-mammor som har storhandlat och gör allt för att deras ungar inte ska springa iväg och börja förtöra affärrens alla delikatesser, sega och nästintill dementa pensionärer och några osäkra, rebelliska tonåringar med kärleksproblem står, så blir min redan så stressade situation förvärrad till max. Medans jag ska säga tack till kassörska samtidigt som jag oroligt försöker balansera de små äckliga mynten för att inte få de att åka av papperspengarna så suckar kunderna i kön bakom mig. Kassörskan hälsar nästa kund välkommen med ett påtvingat hej och verkar inte alls märka min frustration över hennes dåliga jobb som delvis innebär pengaupplägg.
Mitt tålamod är slut för längesen och allting slutar med att jag knölar mer allt i min hand i plånboken för att sedan förbli knöliga. Dagen är förstörd och jag tänker att jag aldrig mer skall handla med kontanter.
Jag vet att jag inte är ensam om detta hat mot att kassörskorna lägger pengarna fel i handen. Mynten först, sedan kan de lägga sedlar och kvitton bäst de vill. Det är så det ska vara. Själv föredrar jag att handla med kort, men ibland har man kontanter att göra av med och sen händer något liknande som detta. Fy fan!
Fuck light!
Socker är en krydda som får saker att smaka. Det är lika självklart som att två Xider får en femtonårig tjej att tro att hon kommer decka. Socker är energigivande och framförallt välsmakande. Du kan även bli fet vid överdosering av socker. Därmed vill jag presentera dagens ämne. Ett ämne som är emot socker och som enbart ska framstå som "bra" för oss människor. Nämligen: Lightprodukter.
När jag var runt sex år och fikade hos min farmor fick jag jämt Fun Light-saft med apelsinsmak. Liten som jag var förstod jag inte vad light stod för, utan drack och grimaserade. Det smakade ju för fan bensin och såg ut som vätska från en nyss urinerande och vätsketom äldre dam. Saftsmaken ska vara söt och kanske en aningens sliskig. Men denna vidervärdiga saft smakade enbart beskt.
Och allt eftersom åren har gått så kan jag enbart beskåda mängder av "Mindre socker-reklamer". Vad är grejen? Det pinsammaste är de totala idioterna som går på detta hyckleri och konsumerar lightprodukter. Trendvetande tjejer mellan 15 och 20 år är några av offren. Efter cirka två timmar på stan gåendes i högklackat, Fornarina-jeans och 149 kronors-handväskor från H&M, så är de stackars flickorna helt utslagna och vill fika. Men vad ska de fika? Socker är fett och då blir man fet. De väljer då en grovbrödsmacka med mängder av två dagar gammal sallad och för att sedan "festa till det" lite så köper de till en läsk. Men icke en vanlig läsk, utan en Coca Cola Light. Sen kommer vi till offren nummer två på listan. Mammorna. De förståndiga mammorna som inte kan annat än bli lurade av medierna. Men gynnar det verkligen familjen? De lite halvt överviktiga mammorna vill ju såklart inte att deras barn ska få samma hemska kropp som dem. Och för att förhindra detta så fylls skafferiet och kylskåpet med exempelvis lätt, eller i värsta fall, minimjölk. Även safter med lightstämplar, äckligt mycket frukt, lightläsker och lightchips med 40% mindre fett till lördagens mys framför en actionkomedi från 1998.
Jag har precis ätit upp min mangoglass och ska fortsätta smutta i mig doser av mitt rosévin utblandat med vanlig, sockerfylld saft. Och jag njuter likt en 145 kilos pojke som precis fått in sin beställning på dubbla Big Mac & CO med några tillhörande cheeseburgare. Socker är njutning och jag HATAR light.
Socker gör dig vacker och välmående.