baklängeskräfta
Jag avskyr bråk. Det är det jag hatar mest av allt i hela världen.
Precis så jävla mycket hatar jag bråk.
Jag kämpar varje dag. (Tycker jag) Och ni ser det inte.
Spelar jag så bra? Isåfall gör jag det för er skull.
Så ni slipper mitt klag och min negativa inställning.
För blir ni inte nöjda när jag dag efter dag kommer hem
och bara är tyst, äter er mat och sedan går upp på rummet?
Blir ni inte glada när jag skjutsar och hämtar er?
Känner ni någon glädje i att jag lever?
Ni bryr er inte. Det vet jag och det märks så väl.
Allt ni vill ha är en frisk och glad tjej som inte ser mörkt på något.
Ni önskar ni såg henne varje dag, men innerst inne vet ni att hon
inte finns. Jag är inte den ni önskar att jag var.
Ofta får jag höra:
"Du inbillar dig!"
"Du kan inte sluta göra allt när du bara är 18!"
"Du kommer bli precis som farmor!!"
Har ni någon aning om hur jävla matt jag är på era kommentarer?
På era förbannade "bortförklaringar"? Allt erat skitsnack som inte
gör mig ett jävla dugg gladare eller mer framåt?
NI BLUNDAR, och jag skäms fan ihjäl. Ni äcklar mig och jag tål inte
eran röst eller beröring.
Jag skäms när jag kan tänka: "Jag är van vid att höra dåligt om mig..
Jag är van vid att bli kallad för otacksam."
Ni har förstört mig. Det är min sista mening....
Det är jag som är baklängeskräftan. Den som det är fel på.
Kommentarer
Postat av: Din Hampus
be dina systrar läsa detta! Om dom inget vet så tror jag inte dom ändrar sin inställning heller.. Jag älskar dig som fan. glöm inte de :)
Trackback