Småpengarna i handen tack!
Min tur närmar sig och jag känner mer och mer iver över att få betala. Jag lägger upp varorna på bandet och är vänlig genom att lägga upp en såndär här-slutar-mina-varor-pinne mellan mina saker och den som är bakom. Kassörska tvingar fram ett glatt hej och jag svarar henne likadant med ett leende som framkallar en aningens huvudvärk. När kassörskan pipit alla varor är det dags för beloppet och betalningen. Hon berättar glatt beloppet och jag plockar upp en hundring. När jag väntar på växeln står jag still och bara väntar. Det är sen det händer. Jag får tillbaka en femtiolapp och några småmynt, hon sträcker fram dem mot mig och till min fasa lägger hon pengarna fel i min hand. Först femtiolappen, kvittot och sedan småmynten ovan på alla de värdefulla små pappersarken som även kallas för pengar. Jag blir riktigt irriterad och bägaren rinner över!
Med en kö bakom mig där stressade tre barns-mammor som har storhandlat och gör allt för att deras ungar inte ska springa iväg och börja förtöra affärrens alla delikatesser, sega och nästintill dementa pensionärer och några osäkra, rebelliska tonåringar med kärleksproblem står, så blir min redan så stressade situation förvärrad till max. Medans jag ska säga tack till kassörska samtidigt som jag oroligt försöker balansera de små äckliga mynten för att inte få de att åka av papperspengarna så suckar kunderna i kön bakom mig. Kassörskan hälsar nästa kund välkommen med ett påtvingat hej och verkar inte alls märka min frustration över hennes dåliga jobb som delvis innebär pengaupplägg.
Mitt tålamod är slut för längesen och allting slutar med att jag knölar mer allt i min hand i plånboken för att sedan förbli knöliga. Dagen är förstörd och jag tänker att jag aldrig mer skall handla med kontanter.
Jag vet att jag inte är ensam om detta hat mot att kassörskorna lägger pengarna fel i handen. Mynten först, sedan kan de lägga sedlar och kvitton bäst de vill. Det är så det ska vara. Själv föredrar jag att handla med kort, men ibland har man kontanter att göra av med och sen händer något liknande som detta. Fy fan!
sure.
sv: haha du är skön du ;)
Det ÄR verkligen ett helvete när de lägger det så. Att ha kvittot underst är verkligen hatiskt. Ännu mer hatiskt är det när (jag kan ge ett exempel som faktiskt hände mig för nån dag sen.)Detta hände inte på någon matvarubutik utan över disk på kiosken bredvid systemet. Jag hade köpt något som bara krävde småpengar tillbaka, och när jag sträckte fram handen för att få dem, så LÄGGER HAN NER DOM PÅ BÄNKEN och jag måste krångla upp varenda krona med fingrarna eftersom bänken har en kant närmast mig som gör att jag inte kan föra dem över där och ner i min hand. Hatar när det händer.
Tänkte precis skriva det som Linnea skrev. Det är helt stört irriterande när de lägger växelpengarna på bänken. I vissa fall är bänken uppböjd snyggt utan kant för att man ska kunna dra pengarna till kanten och få dom smidigt i handen, men jag minns fortfarande den gången då jag var på posten i Ljungby och tanthelvetet till postanställd släppte ner typ 9 enkronor på bänken så de skramlade omkring (verkligen riktigt stört bitchigt, helt utan anledning) och direkt tryckte på nästa-knappen så en ny siffra kom upp på displayen och en annan kund kom och började trängas med mig framför luckan.
Räckte det tror du? Icke. Bänken hade dessutom en jävla LIST som var en millimeter hög utmed hela kanten, så jag fick inte upp en enda krona. Och klimakterieflytningen i luckan hjälpte fan inte till ett dugg och den andra kunden började fläska upp sina jävla brev och skit. Jag fick använda en sedel för att liksom få upp pengarna. Sen dess blixtrar det alltid till i mitt huvud när någon lägger ner pengarna på bänken, oavsett om det är en smidig bänk eller inte. Jag blir lite Hulk-ig.